Kuddkriget 1944

Road to Rome

TAC deltog återigen på Black Dove Fronts WWII arr., denna gång Kuddkriget del 2: Road to Rome. Det utspelar sig vid Gustavlinjen och således tidsenligt något innan vårat Italien scenario (se här: Italy) Otroligt roligt att få delta på flera airsoft WWII scenarion och att träffa folket som spelar detta.
Tyvärr så kunde vi inte delta på hela spelet utan var där under slutstriderna på lördagen och var tvungen att åka hem redan tidigt på söndagen. Mycket hängde på att vi inte blev så många som vi hade hoppats på och dessutom hade endast en förare. För att få med utrustning och personerna så blev fordonet våran TGB11 med maxfart 70km/h.
Nedan följer ett antal bilder som tillsammans med text från våra karaktärer får presentera spelet och upplevelsen.
 

Läget på sydfronten har förvärrats, de allierade har nyligen brutit igenom våran Gustav linje. Våran enhet beordrades söderut för att undsätta våra redan hårt ansatta trupper. Att ta sig till fronten var lättare sagt en gjort - vi stötte på tonvis med problem och fick tunga förluster orsakade av fientligt flyg. Min lilla enhet anlände till fronten med vårat fordon - en av de ovanliga Sdkfz-249. Vi leddes av en post till den tyska lägerplatsen där vi satte upp vårat tält och sedan lotsades vi mot det frontavsnittet som vi skulle delta i försvaret av.
 

Nära frontavsnittet hörde vi skottlossning och spurtade upp mot en kulle där vi såg den tyska fanan fladdra. Framme möttes vi av tyska soldater som väntade på förstärkningar för att kunna ta sig mot en kulle bit bort som blev hårt angripen av allierade soldater. Jag frågade runt efter ett befäl på plats, men ingen hade sett till denne eller visste vad deras order var. Således tog jag befälet över de ca 7 andra soldaterna på plats och vi fördrev under tung beskjutning de allierade från kullen. Ett ungt gruppbefäl, Karl, informerade mig efter att vi intagit kullen att deras befäl hade blivit svårt skadad i armen och var tvungen lämna fronten. Vad han visste så var det vårat mål att ta en luftvärnspjäs som befann sig en bit längre ut i skogen. Med gruppbefälens ord som riktlinje samlade jag mina trupper (totalt 11st) och vi begav oss mot luftvärnspjäsen.
 

Vi anlände till luftvärnspjäsen som var utan försvar och jag beordrade upp manskapet i försvarsställning runt pjäsen. Jag bibehöll ett lugnt utåt, men inuti mig rasade en stark osäkerhet - jag visste inte vad mina order var, vart fiende och vän kunde stå att finna eller vad jag skulle göra med denna brokiga skara soldater. Svaret kom dock i form av gevärseld från en närbelägen kulle. Enligt en soldat från Karls grupp hade SS en position på den höjden. Jag skickade iväg två spanare som återvända och informerade om att SS mycket riktigt var i en eldstrid med allierade kommandosoldater. Jag beordrade stridsberedskap och vi begav oss mot höjden.
 

Som mina spanare bekräftat så fanns det fiender på höjden. Vi fick ut tre soldater ur engelska "commandos", fick två egna sårade, men lyckades finna en skadad soldat ur SS. Våra sjukvårdare pysslade till de skadade och vi omgrupperade på kullen. SS soldaten sade att hans grupp blivit förintad, men att de förväntade sig förstärkningar. Eftersom förstärkningarna skulle anlända till luftvärnspositionen så skickade jag tillbaka styrkan dit efter att två spejare fått spana av höjden. Vi begav oss dit och tänkte vänta in SS soldaterna, men innan de hann anlända som kom våra förstärkningar och vi kunde bege oss åter mot vårat läger. Jag samlade soldaterna, höll en kort genomgång med dem och sedan marscherade vi tillbaka till lägret. Dessvärre kallades min grupp tillbaka redan samma afton, vi var tvungna att bege oss norrut för att omgruppera med resten av våran division.

Enligt mina beräkningar fick vi fem skador och lyckades slå ut i alla fall ca10 fientliga soldater, samt inta kullen, säkra luftvärnskanonen samt återerövra SS soldaternas område.

Diverse bilder: