|
Året är 1969. Konflikten i Vietnam verkar inte ta
slut, det snackas mycket hit och dit men parterna kan ej enas. Så
eländet rullar på. Opinionen mot kriget är starkt på frammarsch i
USA. Flower Power har nått ända in bland soldaterna. Sex, Drugs and
RnR är klart mer tilltalande än 12 månader i livsfarlig djungel i
Vietnam. Många försöker undvika att bli draftade, vissa totalvägrar,
många tvingas gå med mot sin vilja, andra emigrerar och vissa
deserterar.
Moralen bland amerikanska förband har överlag kraftigt försämrats
mot bara året innan. Fienden har visat, trots enorma förluster under
TET-offensiven att de är starkt övertygade att fortsätta kampen. Det
har även visat sig att Nordvietnam har allt mer tagit över ledande
rollen som stridande part från motståndsrörelsen, FNL - kallade VC,
och i och med det så går det defakto inte att "slå" fienden i
landet. Dessa trupper fortsätter att oavbrutet infiltrera söderut
med nytt krigsmateriell trots enorma bombinsatser från USA. Många
känner en enorm frustration att fienden kan retirera över gränsen
till Laos, Kambodja eller Nordvietnam dit man inte kan följa efter
bara för att de ska dyka upp igen någon dag senare.
Roteringssystemet på amerikanska förband har under den pågående
konflikten skapat ännu ett stort problem. Då kontrakten för de
ursprungliga soldaterna har runnit ut så byts de ut kontinuerligt
med nya rekryter. Detta system har skapat enheter där soldater ända
ner till gruppnivå inte längre är lika samspelta. De hinner inte
känna varandra. "Veteranerna" de som har bara kort tid kvar av sin
tjänst vill inte riskera i onödan - oddsen börjar rinna ut. De nya å
andra sidan saknar erfarenhet. Än värre är att många plutonschefer
2nd Lts är på plats endast halva tiden dvs 6månader - då de sedan
kan välja att fortsätta tjänstgöring i Europa (USA behöver erfarna
befäl). Resultatet är ibland förödande för sammanhållningen då
soldaterna byter chef upp till 3-4 gånger under sin tjänstgörning på
1år. Ibland skapas det sådan splitring, misstänksamhet och hat mot
överordnade så man väljer att röja "dåliga" eller oerfarna befäl ur
vägen - ibland genom att man rullar in en handgranat på muggen där
denna sitter, så kallad "Fragging" från ordet Fragmentation Grenade.
Det är även extremt frustrerande för amerikanska soldaterna att
ständigt råka i bakhåll av de som de ursprungligen skulle beskydda,
de civila i Sydvietnam. Många kan inte se skillnad på en civil och
en fiendesoldat - VC. I ett krig utan fronter och inga landområden
att erövra väljer den amerikanska militären att se tecken på
framgång endast genom att räkna nedkämpade fiender, "body-count".
Inte svårt att räkna ut vart allt det leder. Omotiverade, sämre
utbildade och frustrerade soldater med diffusa order begår lätt
omoraliska handlingar. My Lai massakern är bara ett av många brutala
övergrepp från USAs sida. Resultatet är att fler civila, och även
ARVN (Sydvietnams armé), ser Amerikaner allt mer som problem än
hjälp.
Samarbetet mellan USA och Sydvietnams arme har inte alltid gått så
bra. Det är stora kulturella skillnader dem emellan och
misstänksamhet dem emellan har alltid funnits. Amerikanerna gör ofta
åtlöje av ARVN då det kommer fram att flera Sydvietnamesiska höga
befäl är tungt korrupta, kriminella eller tom avslöjas jobbbar för
motståndsrörelsen. Vissa ARVN förband har visat sig vara helt
värdelösa och flyr vid första skottet och särskilt i början av
kriget så reagerade många amerikaner på hur brutala sydvietnamesiska
soldater kunde va mot exempelvis behandlingen av fångar. Å
andra sidan har Sydvietnam många förband som är rena Eliteförband
som BDQ (ARVN
Rangers) och
NHAY-DU (Fallskärmstrupperna)
som i sin tur tycker att amerikanska soldaten är undermålig och har
inget att lära dem. ARVN har ingen möjlighet att åka på RNR eller
att efter avslutad tjänst återvända hem till vardagen. För ARVN är
kriget vardagen. Visa soldater har tjänstgjort i över 20 år i mer
eller mindre kontinuerlig konflikt. NHAY-DU hade inte
ovanligtvis under 10st stridshopp under bältet.
Det är mot denna mörka bakgrund scenariot kommer utspela sig.
Scenariot kommer kretsa kring en US-FSB "Thunder Two" (Fire Support
Base) längst med den strategiska "Thunder Road", vägen som leder
norr ut från Saigon. US 1st INF är ansvariga för denna stora sektor
där vägen leder fram. I området finns gamla numera legendariska VC
dominerade områden som "Iron Triangel" och Cu-Chi tunnels. Man har
likt Fransmännen innan amerikanarna aldrig lyckats köra bort
motståndsrörelsen helt från området. Däremot så klarar 1st INF
tillsammans med en del ARVN förband hålla säkerheten på en relativ
hög nivå i städerna och kommunikationsnätet. Under spelet kommer det
att fortlöpande ske mindre uppdrag och incidenter som tillsammans
skapar en större helhetshandling. Hur det kommer gå ligger på dig!
Bra att kunna lite uttryck: The Lnguage of War
|
